RECENSION: Det som en gång var
Nu är hon aktuell med essän Det som en gång var i vilken det finns ett fokus på vår moderna teknik och att genom att leva som om det fanns oändligt med resurser står vi för förstörelsen av vår egen civilisation och livsmiljö.
Utöver det filosofiska, närmast poetiska sättet att tala om civilisation, natur och kultur blir vi parallellt introducerade i en annan berättelse. En berättelse där vi får möta Helena när hon ger sig ut och vandrar och besökar olika personer som lever utanför normsystemet vår civilisation skapat. Det är inte för dessa livsberättelser jag läser boken. Dessa inslag blir en rätt så trevlig läsning men det är för att nå fram till vidare genialiska formuleringar jag läser dem.
"Min kultur har lärt mig att jag är fri.
Kanske är denna lärdom, detta implicita men kraftfulla antagande om vår frihet, ett av kulturens mest effektiva redskap. För att göra uppror måste vi först uppleva oss ofria. Har vi däremot en gång övertygats om att vi är fria, tycks vi vara beredda att acceptera nästan vilken begränsning som helst av vår frihet. Vi är fria, även om vi tvingas sitta stilla i ett klassrum fem dagar i veckan, i nio år. Vi är fria, även om vi därefter tvingas förvärvsarbeta större delen av vår vakna tid, större delen av vårt resterande liv. Vi är fria, även om vi därefter - om inte förr - tvingas avsäga oss all mänsklig värdighet."
Jag köper allt Helena Granström har att säga.
Jag vet inte om det beror på hennes förmåga att beskriva och övertyga eller att det handlar om att jag får min grundinställning bekräftad.
Betyg: ★★★★✩
Förlag: Natur & KulturUtgivningsår: 2016
