RECENSION: Tjänarinnans berättelse

Varje gång jag får frågan om vilken bok som är min favoritbok, eller om jag har något tips att ge skiner jag upp och lyriskt tar mig friheten att prata om Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse. Jag läste den 2014, då på orginalspråket med titeln Handmaid's tale och jag har inte läst översättningen så jag vågar inte uttala mig om den. Det är rätt snårigt att få tag på boken då den verkar helt ha slutat säljas i de stora nätbokhandlarna men jag rekommenderar att leta upp den på bibliotek! Så, nu undrar ni väl troligen vad boken som ger upphov till denna fascination handlar om?
 
Vad skulle du göra om världen vände upp och ner över en natt? Om du skulle ta ut pengar från ditt bankkort men det var spärrat? Det är verkligheten för huvudkaraktären Offred och andra kvinnor i dystopin som handlar om ett framtida USA som övergått till att bli totalitärt styrt av en kristen extremistgrupp. Kvinnorna har över en dag blivit av med allt som varit deras. Till och med deras namn. Offred heter egentligen något annat och det nya namnet är en sammansättning av 'Of' och 'Fred'. Namnet visar att hon ägs av den högt uppsatta man hon ska tjäna. Den man vars barn hon ska föda. Situationen i landet är som sådant att födelsesiffrorna har minskat dramatiskt som ett resultat av sjukdomar och föroreningar vilket lett till att många, främst äldre, kvinnor blivit sterila. Det leder till att fertila kvinnor får tjäna som barnföderskor. Att sätta sig emot detta nya system gör en inte ostraffat. Om en vägrar eller misslyckas att föda barn skickas en till sist till kolonierna där en kan försäkra sig om att döden inte är långt borta. Det är ett samhälle som begränsar kvinnor, både fysiskt och intellektuellt. Som kvinna, inte bara som tjänarinna, utan även de som är hustrur till männen har du inga rättigheter. Du ska pliktskyldigt sköta din uppgift. Uppgifter som är djupt rotade i en könsrollsnorm som kopplas ihop till skötandet av hushållet.
 
"I have failed once again to fulfil the expectations of others, which have become my own."
 
Det kan kanske kännas som att historien står och stampar på ett och samma ställe till en början och inte kommer vidare. Men det är något visst i tempot som förstärker den melodramatiska stämningen så att det nästan går att ta på frustrationen och maktlösheten över att inte kunna förändra och den ständiga rädslan inför vad som komma skall.
Något jag tycker är spännande som är olikt från andra dystopier jag läst är att karaktärerna bär på minnet av det som varit, de har minnet av ett annat samhälle istället för att samhället såg ut så redan från början.
Det jag kanske mest uppskattar är att Offred inte är en hjälte. Hon underordnar sig de regler som styrs upp trots att hon tycker att det är förkastligt. Hon är dubbelsidig inför faktum att hon har blivit reducerad till att endast vara en kropp. Å ena sidan vill hon inte veta av sin kropp men å andra sidan gillar hon känslan av hur männen förhåller sig till hennes kropp, att det är den enda gången hon känner makt när allt annat ifråntagits henne.
 
“A rat in a maze is free to go anywhere, as long as it stays inside the maze.”
 
Jag är inte den som jublar inför dystopier. Jag kan tycka att de känns lovande idémässigt men att genomförandet inte håller rent tekniskt och/eller språkligt. Men denna boken har enligt mig både en spännande idé och ett språk som kompletterar denna.
 
Betyg:
Förlag: Nordstedts
Översättare: Maria Ekman
Utgivningsår:1986 (översättningen)