RECENSION: Rapport från en skurhink

Att det personliga är politiskt är något väldigt tydligt i Maja Ekelöfs roman Rapport från en skurhink. Det låg även rätt i tiden att begreppet myntades samma år som boken skrevs. Den tar avstamp i något så personligt som dagboksanteckningar berättarjaget Maja för om sin vardag som städare under ett par år fram till det året boken släpps. Hon sliter ut sig själv bland golvmoppar och skurmedel för att försörja sig och sina barn men trots att hon jobbar mycket och inte tar ut hela sin semester för att hon inte har råd så får hon inte ihop det ekonomiskt. Hon får söka sig till socialen för att kunna försörja sina barn.
Vi får en inblick i hur det är att vara i botten av klassamhället, och dessutom ur perspektivet av en ensamstående mor. Vi möts av funderingar som diskuterar hur olika människor värderas. Vilket värde en har utifrån vilket yrke och ekonomiska tillgångar en har.
Maja ser orättvisorna och de leder till att hon skriver ner dem, lånar skrivmaskinen på jobbet i smyg (för en sådan har hon inte råd med) och skriver ner dessa inlägg som blir till boken "En städerskas dagbok". (Romanen hette det från början.)
 
"Jag är tung till sinnes fastän solen strålar, ekonomiska problem kan tynga ned den starkaste människa. Men jag kommer väl ur denna period också. Svårt i alla fall att se att det aldrig lönar sig hur mycket man än arbetar med extra städningar (för dåligt betalt)..."
 
Det är mer än en historia om arbete och hur en ska försörja sig när en har det knapert. Det är en historia om ett hopp som aldrig lämnar. En historia om att vilja förändra. Hon tror på sig själv. Även fast hon inte har en utbildning får hon kunskaper ur böckerna hon läser och kvällskurserna hon går på. Hon tycks aldrig missa en nyhetssändning och hon tar ställning i aktuella händelser såsom t.ex Vietnamkriget och Israel-Palestina-konflikten.
Hon finner styrka i författare som kommer från liknande förhållanden som hon själv. Hennes attityd är att om de kan så kan hon också, och det får läsaren bevittna.
 
"Han [Harry Martinsson] klarade av de simplaste yrken utan att bli försoffad. Då ska jag klara av mitt städyrke utan att drunkna i skurhinken"
 
Betyg:
Förlag: Rabén och Sjögren
Utgivningsår: 1970
#1 - Mikaela Stigsdotter Larrson

Just ja, den här har jag ju hört talas om och tänkte då att jag ville läsa den. Sedan glömde jag bort det. Tack för påminnelsen!

Svar: Kul att du tänkt läsa den, hoppas du gillar den!
jennifer None

#2 - Anonym

Den här skulle jag gärna läsa.....ligger nära min egen verklighet