kära dagbok.

"In the journal I do not just express myself more openly than I could do to any person; I create myself"
Susan Sontag, Reborn
 
Jag har skrivit dagbok sen jag just hade lärt mig skriva, i en dagbok från när jag var sju år med en nallebjörn på framsidan och färgglada parfymerade linjerade sidor med ett hänglås för att hålla obehöriga på avstånd skrev jag att jag skulle köpa två dagböcker till. Bara några få sidor in i boken och jag kände redan att jag behövde mer plats för att fylla mina tankar och vardagsdokumentationer med. Det är ingen nyhet för de som känner mig att jag är frälst i detta textformat. Både att skriva själv och att läsa. Jag har förstått att det inte är så många som delar denna fascination men jag fortsätter ändå att skicka citat och bilder på det som satt sig extra i mig.
Jag vill lika delar dela med mig av dessa böcker som hålla de för mig själv, som en slags hemlighet bara jag och författare som Sylvia Plath, Virginia Woolf och Susan Sontag med flera delar.
 
Att få bekanta sig med sina absoluta favoriter (i mitt fall främst författare) i form av att läsa deras dagböcker är den mest intima form av bekantskap. Jag som vanligtvis kan bli avskräckt av tegelstensböcker när det gäller skönlitterära verk blir snarare besviken om de inte är i den storleken när det kommer till dagböcker.
 
 I sann bibliotekariestudentanda skyltar jag efter tema även i den egna bokhyllan, just nu är det just dagboken som får stå i fokus.
 
4 kommentarer

Bokåret 2016

Jag har tydligen inga ord att ge om böckerna jag läst på sistone. Så kan det ju också vara. Istället har jag pratat entusiastiskt om vissa inför kompisar. T.ex när jag pratade om språket i Jag vet allt det här av Annika Paldanius. Då sa jag något i stil med att det var så talande att det alltid stod "jag vet allt det här" när det gällde kroppsliga funktioner men att det stod "jag vet inte" när det handlade om känslolivet. När jag inte fick respons så upprepade jag mig som om personen inte hört och vägrade inse att det kanske mest inte fanns något intresse av att spinna vidare på detta. Vidare har jag velat prata om hur kvinnlig psykisk sjukdom beskrivits utifrån Den sårade divan av Karin Johannisson (<3). 
 
Vi kan väl ta oss igenom min topplista för året som gått så kan vi återgå till 2017's läsning.
De jag tyckt bäst om utan rangordning, tycker det är så svårt att ranka.
 
Astragal - Albertine Sarrazin
 
Hjärnan darrar - Klara Wiksten
 
Gå vilse. En fälthandbok - Rebecca Solnit
 
Jag vet allt det här - Annika Paldanius
 
Den bästa dagen är en dag av törst - Jessica Kolterjahn
 
Den sårade divan - Karin Johannisson
 
Susan Sontags dagböcker - Reborn & As consiousness is harnessed to the flesh
 
Det som en gång var - Helena Granström
0 kommentarer